Det var länge sedan jag skrev. Men nu känner jag att jag måste få ur mig allt. Det kvittar om någon läser detta eller inte. Jag måste få mig ur detta.

Jag älskar verkligen att arbeta som förskollärare, men denna våren har inte varit nådig. Min ena kollega som jag arbetar närmast med har varit mycket sjuk och nu är sjukskriven, ett datum som bara flyttas fram hela tiden och min andra kollega har fått flera olika besked från chefen om att hon skulle få förlängt kontrakt, tjänsten avslutas till hösten eller kanske det finns en tjänst kvar men då får hon gå ännu mera ner i tjänst (hon vill arbeta 100%, arbetar nu 75%). Detta kämpar jag med, försöker pussla ihop scheman för mina kollegor så vi täcker för henne som är borta, hur ska jag få verksamheten att fungera när min andra kollega slutar för dagen? Det är kanske inte hela världen, men det är bara toppen på isberget. Min andra kollega har lite givit upp, hon har blivit bättre denna veckan, men ändå finns det kvar: "jag bryr mig inte"-attityden. Sedan är förskolan en byggplats, utbyggad av förskolan för att skapa en till avdelning. Mina kollegor och jag har knappt fått information kring detta, jag skäms när vårdnadshavarna frågar och jag har ingen aning - det är pinsamt. En av kollegorna tar alltid på sig saker, innan någon annan hinner öppna munnen, nu går hon bärsäkargång eftersom det är bara hon som arbetar. Sedan hjälper vi henne och då blir allt fel (vi får ingen information eller något att veta).

Jag kämpar med att få ihop utvecklingssamtalen, försöka finna tiden som funkar för alla. Men denna dag är ingen dans på rosor, två pedagoger på tretton barn till frukost, barnen är i åldrarna mellan 1-3 1/2 år. Vissa vårdnadshavare är rena drömmen och andra är mardrömmen där allt är fel. Men det är bara att jobba vidare, försöka utföra tre arbeten samtidigt. Jag har varit så stressad att det har påverkat sömnen. Om nätterna ligger jag och tänker på allt som jag inte har hunnit göra, att min att göra lista bara växer än hur jag arbetar på. Jag kommer bli galen innan midsommar om det fortsätter såhär...

Chefen är inte att leka med, inget är hon njöd med och allt vi gör som arbetar medn 1-3 åringarna är fel, ingen gör det de ska och så vidare. Men åt andra sidan så har chefen även fel, på vår stora utvärderingsdag (där vi utvärderar vår verksamhet med mera) som det verkar nu kommer få genomföra själv eftersom ingen annan i mitt arbetslag kommer. Jippi! utvärdera med sig själv är inte lätt och det är ju inte så att jag kan hoppa in i ett annat arbetslag - vi har haft olika fokusområden under läsåret. Så, jag påminde chefen om det i måndags och hon skulle kolla upp det. Men hon hade glömt det eftersom något, vi hade lyft detta flera gånger sedan vi fick reda på om dagen. Men hur kunde man glömma? Jag får väl påminna henne igen nästa gång hon kommer till förskolan.

Det har varit många dagar då jag inget hellre vill än ligga kvar i sängen och sjukskriva mig för ett par dagar, återhämta mig och försöka få lite ork och energi. Men det går inte, jag är en av de bärande pelarna och nu med pandemin är det ont om vikarier och så länge jag kan stå på benen, så är det bara att masa sig till arbetet!

Det känns lite bättre nu, så tack!