Borde jag eller borde jag inte?

Jag drömmer om att ha ett jobb, en egen lägenhet som senare byts ut till hus och hund, någon att dela livet med.

Mitt problem är min blyghet, självsäkerhet och rösten i huvudet som ständigt påpekar alla mina misstag, hemska minnen och mitt utseende.

Jag vet att Ni inte vet hur jag ser ut, vilket är medvetet då jag vill arbeta som förskollärare - som jag har utbildning till, det ger mig en viss trygghet; anonymiteten. Ingen som känner mig, personer i min närhet, inga blickar för mitt utseende eller klagosång för ett enda litet misstag. Det är kanske därför jag har alltid valt den tysta och osynliga vägen medan drömma mig bort om att skrika HÄR FINNS JAG och slippa det pinsamma när individer sätter sig på mig på tåg, säger till sin vän "jag såg aldrig någon...", kanske allt är en dröm men det vet jag att det inte är. Hade jag varit mer rakryggad i grundskolan hade kanske allt varit annorlunda.

Jag kommer ihåg en episod ifrån grundskolan, jag gick i 9:an och drömde om att få en vän som såg mig för den jag var. Vi satt och arbetade eller skrev ett prov, jag hade både armband, halsband och öronhänge. En i klassen sade till mig att sluta, då mina smycken skramlade så mycket att HON inte kunde konsentra sig. Jag var så villiga att vara till lags att jag tog bort alla smycken, även ett älskat halsband med en klocka som jag hade fått av min älskade och bästa vän mormor. Jag gjorde som tillsagd, det blev en liten hög på bordet. HON blev nöjd och fortsatte. Jag satt och funderade över mina känslor, helst av allt hade jag velat skrika till henne att hon var en extremt dålig individ. Men mitt omdöme vann och den lilla rösten sade att det var jag värd. Jag slutade med funderingar och åter fokuserade på pappert framför mig. Då får hon för sig att börja sudda så borden skakar, vilket innebär att jag inte kan skriva så det ser mänskligt ut. Jag pausade tills hon var färdig och jag hinner knappt börja skriva igen innan HON sätter fart igen. Jag blev senare till sagd av en lärare som uppenbart hade haft en dålig dag att jag var tvungen att skärpa mig på lektionerna, för läraren hade sett hur jag hade tittat ut genom fönstren och mina svar var dåliga och knapp händiga.

Det var den dagen på högstadiet som jag slutade att använda smycken i skolan, vågade knappt använda min klocka och som har påverkat mig så otroligt. För en komentar kan ta illa, tänk dig att höra varje gång som du försöker klä upp dig, sminka dig eller använda dina smycken ska medmänniskor påpeka ditt utseende, din vikt (som är långt ifrån normen) och dem vet att du är ett lätt byte för du säger aldrig ifrån eller ger igen då din uppfostran hindrar dig.

Jag har många minnen ifrån grundskolan som jag önskar att jag skulle kunna glömma eller inte alls skulle behövt uppleva. Men ibland drömmer jag om att ge igen, eller komma på en klassfest där man har en 30års återförening. Där skulle jag ha en drömkropp (som jag för tillfället kämpar för att nå) en man som andra är avundsjuka på men för han är allt han ser mig och vår familj och utan en enda smycke på kroppen förutom hans ring han gav mig för att markera sitt revir och mormors klocka. Och få möjligheten att få dem att önska dem var jag och inte tvärtom. Jag drömmer om en man som är ärlig, trogen och jag är allt för honom men mest att han ska acceptera mig för den jag är och inte den han tror jag är. Kanske är allt detta barnsliga drömmar men dem ger mitt ett leende, tro och hopp på framtiden. Jag drömmer att inte ge igen (okej, ärlig, jo ibland) men att få dem att förstå hur de har skadat och sårat mig och påverkat mig in i den minsta detalj har blivit påverkat av deras mörker. Jag arbetar hårt med mig, både psykisk och fysiskt, för jag ska inte lånta dem vinna, jag ska slå dem i ett renhårigt spel, där jag endast kan vinna för det finns inget annat alternativ. Jag hoppas att jag kommer så lång att när jag får syn på dem ska jag inte längre gå åt ett annat håll, försöka försvinna eller må dåligt. För jag vet vad jag har gjort, vad jag har uppnått och vad jag förtjänar.

Jag har mött personer ifrån den tiden, som också då hade lite för mycket vikt, som nu har nått sin önskekropp genom operationer. Jag ska nå min önskekropp utan mediciner och operationer utan med hederligt arbete som jag kan känna stolthet över, för jag har då nått mitt mål på ett mer naturligt och värdigt sätt, då jag har kämpat för mitt mål och vara starkare i både kropp och själ. Jag väntar med kniven tills ett tillfälle då den verkligen behövs och väljer att förändra mitt liv för att nå en vikt som JAG vill nå för att få den kropp jag drömmer om.

Virriga tankar med sorg och ilska över hur jag lät dem styra över mig. Kanske dem lär sig något, men det tvivlar jag på. Men det är en sak som jag har lärt mig, att jag kan alltid ha fel. Men detta kanske kan hjälpa någon annan att våga säga ifrån, för det önskar jag att jag hade gjort och inte var den dörrmatta de gick över ständigt.

God natt lilla förvirrade skara, vi möts om ett fåtal timmar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sedan jag skrev. Men nu känner jag att jag måste få ur mig allt. Det kvittar om någon läser detta eller inte. Jag måste få mig ur detta.   Jag älskar verkligen att arbeta som förskollärare, men denna våren har inte varit nådig. Min ...

Det kvittar nog hur långt du kommer i din utbildning, där kommer alltid vara lärare som ska sätta sig på tvären och nästan anstränga sig för att jävlas med sina studenter. Jag kan förstå en del, men inte alltid. Jag läser sista kursen i min utbild...

Allt som snurrar i huvudet, det kallar jag förstrunt, alla dessa jag måste... Det är bra att göra det man ska göra, men har du någonsin stannat upp och tittat dig omkring? Det var en tanke som forigenom mig när jag lämande högskolan i torsdag den...

Det är länge sedan jag senast var här och fick ner mina tankar på pappret. Det är så underbart att kunna få ur sig allt som påverkar mig negativt. Jag har tittat igenom min senaste inlägg - power meet och crousing. Det var länge sedan, men tiden ...

Ja, idag är det powermeet och crousing i min Hässlehåla. Många tar fram de vackra åken och jag... Jag lånar min bror's bil för att lära min syster att det är högertrafik som gäller och inte vänstertrafik samt övar vi parkering. Hoppas att vi k...