Ett år har gått, jag har haft både goda och lite sämre situationer, händelser och minnen ifrån 2014. Det är både en lättnad och svårt att greppa om; ett år är borta och vad har jag gjort?

Jag har tagit mig igen ännu ett år utav pluggande, VFU och allt runt dem, delat både glada och sorgsna händelser med släkten och vänner och mycket annat i mitt privat liv.
Det jag kommer mest ihåg ifrån pluggandet är att vi blev tvingade in i nya klasser med nya lärare och VFU perioden då det var mycket bråk och lite obehagliga situationer på arbetsplatsen. Ifrån privatlivet under 2014 är midsommar, utflykter med min brors bil (Volvo) och mammas husvagn som jag vårdar med ömhet och drömmer mig bort till. Det finns givetvis mindre behagliga minnen så som min bilolycka, då jag blev påkörd bakifrån.

Ett nytt år, ännu ett steg på ödets väg, ännu ett steg mot vuxenlivet och friheten. Jag räknar ner till jag tar examen, ett år kvar nu. Med tur, hårt arbete, tårar, blod och svett kommer jag klara det. Som min mormor skulle ha sagt "bit i det sura äpplet". Jag ska bita och le när jag tuggar det sura äpplet, för då kan det endast går bättre, eller?
Detta år ska jag leva ett lite sundare liv, tänka på vad jag äter och motionerar regelbundet. Jag har gjort sådana perioder, men sedan har det alltid varit något som har hänt och satt käppar i hjulet för mig. Jag är trött på att alla tittar ner på mig, tror att jag lever på hämtmat och osundheter, tror att jag inte klarar av olika fysiska aktiviteter eller tror att jag behöver ha minst tio storlekar större i kläderna. Jag är trött på att samhället ser ner på mig för jag är överviktig. Men alla som dömmer, pekar finger och viskar bakom ryggen på mig - jag ser och hör Er, ska jag bevisa att jag kan och kommer gå ned i vikt. Kanske inte som alla visas i tv:n eller genomgår operationer för att gå ned i vikt (som jag tycker mer eller mindre fuskar, fast det varierar mellan person och person) i ens omgivning och tycker att alla borde genomgå dem. Jag tror inte på sådana operationer, jag tror på att effekten och känslan av att jag klarade det överväger operationer och olika pepprat. Jag kommer kanske aldrig att nå idealvikten för mig på 70 kg, men jag ska passera 90 kg. Jag kommer antagligen inte klara det på ett halvår eller kanske inte ens ett år men jag kommer att klara det.

Jag vet inte ens om någon kommer läsa detta, om du lyckas följa mina ologiska tankegång, undrar säkert om jag är besatt utav kroppsvikt, motion och hälsa. Nej, det är jag inte. Men jag vill må bättre, kanske lite av mina smärtor klingar av, få en bättre kondition och slippa många dömande blickar. Kanske mitt självförtroende förbättras om jag kan nå målet, kanske inte - antagligen inte eftersom jag alltid kommer se ned på mig, ha min osäkerhet kvar och fördömer mig för varje misstag jag gör.
Jag kommer inte ihåg om jag har berättat om att jag var mobbad i grundskolan (både verbalt och fysiskt), men det påverkar mig även idag, då jag då och då springer på mina gamla klasskompisar, måste låsas att jag inte kommer ihåg dina hårda ord och smärtsamma slag och vara artig och le mot dig, låtsas som det aldrig har hänt. Ja, visst skulle jag kunna be dig att dra dit pepparn växer, där det är flera grader varmare och de både få utstå samma behandlande utav sina medmänniskor. Men jag är en snäll person, svär väldigt sällan (det sker) och är artig är några få utav mina karaktärsdrag som jag ser är lite positiva och jag ser att jag har flera negativa än positiva, kanske är det många människor som lever liknande situationer/händelser som jag. Kanske många utav Er klarade det bättre än jag, men jag vet inte. Det är skönt att nu runt fyra år sedan jag slutade grundskolan, jag har kommit långt men har ännu en längre väg att vandra.

Nej, nu får det räcka för idag, jag är trött, har ont och vill sova.

Ha en god läsning
Becka-Lotta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sedan jag skrev. Men nu känner jag att jag måste få ur mig allt. Det kvittar om någon läser detta eller inte. Jag måste få mig ur detta.   Jag älskar verkligen att arbeta som förskollärare, men denna våren har inte varit nådig. Min ...

Borde jag eller borde jag inte? Jag drömmer om att ha ett jobb, en egen lägenhet som senare byts ut till hus och hund, någon att dela livet med. Mitt problem är min blyghet, självsäkerhet och rösten i huvudet som ständigt påpekar alla mina missta...

Det kvittar nog hur långt du kommer i din utbildning, där kommer alltid vara lärare som ska sätta sig på tvären och nästan anstränga sig för att jävlas med sina studenter. Jag kan förstå en del, men inte alltid. Jag läser sista kursen i min utbild...

Allt som snurrar i huvudet, det kallar jag förstrunt, alla dessa jag måste... Det är bra att göra det man ska göra, men har du någonsin stannat upp och tittat dig omkring? Det var en tanke som forigenom mig när jag lämande högskolan i torsdag den...

Det är länge sedan jag senast var här och fick ner mina tankar på pappret. Det är så underbart att kunna få ur sig allt som påverkar mig negativt. Jag har tittat igenom min senaste inlägg - power meet och crousing. Det var länge sedan, men tiden ...