Allt som snurrar i huvudet, det kallar jag förstrunt, alla dessa jag måste...

Det är bra att göra det man ska göra, men har du någonsin stannat upp och tittat dig omkring?

Det var en tanke som forigenom mig när jag lämande högskolan i torsdag den 10, och på började färden hem genom att gå till stationen. Det är så många människor som stressar fram och tillbaka, med mat i händerna som antagligen äts i all hast för att förtsätta att arbeta. Människor som stressar till och från tågen, tränger sig förbi äldre som knappt har någon balans alls eller som inte ser alla tiggande människor.

Vart kommer detta att sluta?

Jag ser tiggarna men jag väljer oftast att inte ge dem något mer än ett hej och ett leende. Det kanske inte gör så mycket för dem, men jag har inget annat att ge. Ett leende, det kan göra mycket mer än du bara tror.

På tågen, som jag pendlar med, är det ofta unga människor som sitter med väskor i sätet (även jag) som inte kan ta bort väskan och ge plats till medresenärer, både unga och gammla. Jag ger dem platsen bredvid mig, finns det ingen ledig plats till äldre människor ger jag mer än gärna upp min sittplats för den äldre. Jag växte upp i en småby, där det fanns ett fåtal barnfamiljer men desstå mera äldre som bodde där. I min uppväxt fick jag lära mig att vara artig, hälsa och visa de äldre respekt. De äldre kan ha svårt att gå, hålla balansen och mycket annat. De brukar inte anse att jag ska lämna min sittplats men jag brukar påpeka att jag klarar av att stå till min hållplats och jag klarar mig bättre om jag faller (på ett snällt och omtänksamt sätt) påpekar jag dessa faktorer. De äldre blir så glada, de berättar många händelser i deras liv, ett annat sätt att leva och med ett annat perspektiv. Dessa berättelser är så roliga att lyssna på, jag erkänner att ibland kan det vara svårt att förstå allt, ibland blandas det ihop och ibland glöms centrala bitar bort. Men det gör inget, ofta så för jag höra att jag är snäll som låter dem prata och tjata örenen av mig och vissa ber om ursäkt att de hindrar mig från att läsa min bok (som jag påpekar att den kan jag läsa senare). Det är så mycket visdom som de äldre har, kunskap och annat som vi unga inte har fått uppleva. Detta är så intressant och spännande (ibland) att lyssna på. Men även om jag inte "får ut" något av en halvtimmes samtal med äldre personer, så jag det inget eftersom jag ingbillar mig att det har varit en positiv och trevligt samtal för de äldre, som i många fall kanske inte har någon att prata med.

Min bok och musik som jag brukar sysselsätta mig med på tågen, då jag inte pluggar, kan jag alltid göra senare, dock jag jag aldrig förgylla, uppmuntra och få ta del i Sveriges och andra människors historik, minnen och det som tyvärr är kanske bortglömt eller djupt begravet. Dessa samtal skulle jag aldrig få om jag aldrig erbjöd äldre personer min sittplats eller villigheten att lyssna på dem istället för musiken och läsa mina otroligt spännande böcker.

En tanke, kanske värd att fundera på eller inte, det är kanske upp till dig, men jag finner dessa tillfällen som nöjden och det är så trevligt att få göra någon persons dag antigen förgylld eller uppmuntrade då de får pratat av sig. Om du inte förstår eller hänger med alls, ett tips ibland kan du fråga, andra gånger behöver du läsa av personen och kanske skratta även om du inte förstår det roliga med den äldre finner roligt - det kan ha att göra något med åldersskillnaden, men so what?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var länge sedan jag skrev. Men nu känner jag att jag måste få ur mig allt. Det kvittar om någon läser detta eller inte. Jag måste få mig ur detta.   Jag älskar verkligen att arbeta som förskollärare, men denna våren har inte varit nådig. Min ...

Borde jag eller borde jag inte? Jag drömmer om att ha ett jobb, en egen lägenhet som senare byts ut till hus och hund, någon att dela livet med. Mitt problem är min blyghet, självsäkerhet och rösten i huvudet som ständigt påpekar alla mina missta...

Det kvittar nog hur långt du kommer i din utbildning, där kommer alltid vara lärare som ska sätta sig på tvären och nästan anstränga sig för att jävlas med sina studenter. Jag kan förstå en del, men inte alltid. Jag läser sista kursen i min utbild...

Det är länge sedan jag senast var här och fick ner mina tankar på pappret. Det är så underbart att kunna få ur sig allt som påverkar mig negativt. Jag har tittat igenom min senaste inlägg - power meet och crousing. Det var länge sedan, men tiden ...

Ja, idag är det powermeet och crousing i min Hässlehåla. Många tar fram de vackra åken och jag... Jag lånar min bror's bil för att lära min syster att det är högertrafik som gäller och inte vänstertrafik samt övar vi parkering. Hoppas att vi k...